Förlagslistor:
Diktböcker
FineMangens böcker

Hembygdsböcker
Övriga böcker
Till Ancestors hemsida


UR ANCESTORS BÖCKER






Kenneth Larsson: "ANDERS OLUFSSON I TAKENE"

FÖRORD

- EN BONDES ÄTTLINGAR

De flesta av oss har en god uppfattning om hur många kusiner vi har, kanske känner vi även till våra tremänningar. Redan vid såpass nära släktskap blir ofta antalet personer ganska stort, varför man lätt avskräcks från att gå vidare, ens i tankarna, om sin mer avlägsna släkt.
Att gå elva generationer tillbaka kan tyckas vara att gapa över för mycket, frågan är om något släktskap över huvud taget kan påtalas när man börjar tala om "tiomänningar". Men det finns också andra förtjänster med en släktutredning; man får en god inblick i släkternas geografiska utbredning och orsakerna till detta, ärftliga talanger och belastningar avslöjas på gott och ont, samt sist men inte minst får vi en naturlig bakgrund för våra egna strävanden framåt i livet. För vem vet vart han ska, om han inte vet varifrån han kommer?
Anders Olufsson bodde alltså i Neragata i Takene, men han var knappast född där. I mantalslängd 1640 finns i Takene endast bonden Sone och en änka upptagen. Anders födelseår får väl också tas med en nypa salt, han kan möjligtvis ha varit något år yngre, men dödboken anger hans ålder till 85 år.

Inget anspråk göres på att denna släktutredning är komplett, en sådan är antagligen omöjlig att framställa då det enbart i USA torde finnas nästan lika många ättlingar till Anders Olufsson som hela boken upptar. Kanske saknas någon i den yngsta generationen, det kan i så fall bero på att en utredning i den här omfattningen dröjer minst två år att färdigställa, många hinner komma och gå under den tiden. En avvägning måste också ske: -Ska man fortsätta ta fram uppgifter eller är det dags att få fram ett resultat?
Vissa grenar har inte följts upp av andra orsaker, enormt mycket tid går till exempel åt för besök vid pastorsexpeditioner, då dessa har relativt korta och på dygnet olämpligt placerade öppettider. Ett varmt tack riktas ändå till de pastorsexpeditioner som jag så ofta har frekventerat, för deras vänliga bemötande och stora tålamod med mig. Ett tack också till er som beredvilligt hjälpt mig med större och mindre delutredningar, och alla ni som utsatts för telefonintervjuer.
För enkelhetens skull nämnes gifta kvinnor alltid vid sitt flicknamn, i tabellerna har ibland också uttrycket "make" och "maka" använts om de som lever under samboförhållanden. Detta för att undvika enformiga upprepningar, eller ibland för att oklarhet råder om det verkliga förhållandet.

I tabellerna anger siffran uppe till vänster vilken generation från förfadern räknat man tillhör, siffran uppe till höger hänvisar till föräldrarnas tabellnummer. Personer skrivna med fetstil är "blodssläkt", det är alltså deras föräldrar man finner under tabellnumret uppe till höger. Om barnen har eget tabellnummer, anges detta efter barnets födelsedata.





Kenneth Larsson: "TILLÄGG TILL LEVINSKA SLÄKTEN"

FÖRORD

Första upplagan av denna bok kom 1989, då släktforskning var något helt annat än idag. Det är som att jämföra slagtröskning med en skördetröska…

Ännu svårare var det då Anders Tholén från Brunskog gjorde släktböcker - eller häften rättare sagt. "Levinska släkten" kom 1916, Anders var då 67 år, och hade med hjälp av kyrkböcker (där han nådigt fick tillstånd att se i dessa) och intervjuer med till släkten hörande personer skrivit ner vad han hittat. Han grundade sig helt naturligt också på Fredrik Fryxells (1724-1805) förnämliga sammanställning över "Wermländska Slägter". Där redovisades att släkten Levin härstammade från superintendenten (biskopen) i Mariestad Mathias Marci Molitheus, född troligen på Åland.

Tyvärr har detta visat sig vara helt fel, något som nutida släktforskare tydligt har bevisat. Kerstin Olofsdotters make Jean Levin var i stället född i Stendalen i Arvika. En stor insats i detta arbete har bl.a. gjorts av Ing-Marie Haglund (tab.1973) och Paul Neptune (tab.455). Den senare har skrivit en artikel om detta i Värmlands Anor 2015:2. Kent Carlsson har med stor sannolikhet hittat att Jean Levins far hade släktanknytning till Treskog (Anders Jonsson - Jon Assgiärsson - Assgiär Olufsson). Mitt eget bidrag till detta är påpekandet att Stendalen ligger i Arvika, varför Jeans föräldrar en period fick detta geografiska hemmahörande. (Se Levin / Anbytarforum på nätet för mer om dessa källor).

 

Jean Levins andra hustru var Marit (Mertha) Göstasdotter född 18/2 1719 i Treskog, Gunnarskog och död 7/7 1748. De hade minst tre barn, där sonen Jan hade familj i Lövhöjden, Treskog.

Första makan Kerstin Olofsdotters ättlingar kom inte med i Tholéns bok om släkten.  

Upplaga 2 - som utkom 1992 - omfattade 477 familjer. Internetrevolutionen har gjort att där källor tidigare saknades de nu finns i överflöd - problemet är inte att hitta källor utan att orka utnyttja alla. Fler barn har visserligen fötts, men det är alltså inte orsaken till att den här boken innehåller omkring sju gånger så många familjer. Det går fortfarande inte att hitta alla ättlingar - vilket ändå känns någorlunda mänskligt. Barn födda efter 1990 är särskilt svåra att få med, och den 70-åriga sekretessen för fullständig tillgång till folkbokföringen sätter förstås också gränser. Dessutom var emigrationen till Amerika omfattande, där finns säkert material till en lika stor sammanställning till.





Kenneth Larsson: "FINNÄTTLINGAR FRÅN SLOBYN, del I"

FÖRORD

När jag för åtta år sedan fick idén att göra en förteckning över ättlingar till Simonssonfinnarna i Slobyn, hade jag klart för mig att det skulle bli fråga om ett arbete i den större skalan. Jag visste, att tusentals namn skulle ramla över mig. Namn som jag aldrig hade hört förut, och namn som jag väl kände till men inte kunde ana att de skulle hamna i mina papper. Jag trodde nog att det skulle dröja ett par år, innan det hela skulle vara färdigt för tryck. Det har dröjt åtskilligt längre, och det har varit tio gånger så mycket jobb som jag i min vildaste fantasi kunde inbilla mig.

Då får man också ha i minnet, att detta ingalunda är en komplett släktutredning. Sådana släktutredningar finns inte, såvida de inte bara berör de närmaste 3-4 generationerna. Jag började kontakta människor som hör till utredningen 1988, så aktuella fakta kan ibland vara flera år gamla. Av praktiska skäl finns det ingen möjlighet att hålla en så stor utredning dagsaktuell, det är heller inte mitt mål.

Denna släktbok, liksom andra jag har gjort, är inte i första hand gjord för dagens läsare. Den är i stället tänkt som en uppslagsbok för kommande generationer, som kanske i ännu högre grad känner rotlöshet i vår familjelösa tillvaro. Kanske kan en del information verka onödigt klar, särskilt då det som vi av hävd anser negativt. Kanske anses det onödigt att nämna självmord, barnafäder som aldrig hört till familjebilden eller kriminell aktivitet. Men i så fall är det också onödigt att nämna det positiva som hedersbetygelser, yrkes- eller idrottslig framgång eller skicklighet i något hantverk t.ex.
Det som för oss kan kännas stötande, är för morgondagens släktforskare högintressant och behöver inte kännas som något negativt.

Man kan tycka att en del släktgrenar följts upp för dåligt, kanske bor ättlingar till "glömda" sidogrenar alldeles i min närhet. Men allt är en fråga om avvägning, det är omöjligt att följa alla bortflyttade familjer. Det skulle i så fall aldrig bli någon färdig bok, bara ett ständigt utredande. För framtida bruk, t.ex. en senare upplaga, tar jag dock gärna emot kompletteringar, eventuella rättningar likaså.

På grund av omfattningen i släktutredningen har jag tvingats dela upp den i tre delar;
Del I omfattar ättlingar till Jöran Simonssons dotter Marits dotter Hjertrud Michelsdotter.
Del II omfattar Marit Jöransdotters övriga barn.
Del III omfattar Jöran Simonssons övriga barn.

Varje familj har ett tabellnummer, siffran före tabellnumret anger antalet generationer till stammodern Jertrud Michelsdotter. "Från tab." anger förälderns/föräldrarnas tabellnummer, i de fall barnen har egna tabellnummer anges detta efter deras namn och data. Streck mellan barnen anger att de inte är helsyskon.
Namn skrivna med VERSALER är ättlingar till Simonsson, även om deras förfäder ibland återfinns i del II eller III av utredningen.
Ordförklaringar förekommer mest i bokens början, när ordet i fråga nämns första gången. Förkortningar: og - ogift, hfl - husförhörslängd, lfs - landsförsamling, sfs - stadsförsamling.
Citat ur kyrkobok anges med citationstecken.

Jöran Simonssons finska släktnamn var enligt Gottlund Luoainen, finska forskare anser snarare att det borde vara Lajoinen. Jöran köpte ägorna i Slobyn ca 1640, dessförinnan var Hindrich Erichsson skriven för marken. Jörans bror Anders var kronoskytt bosatt i Mörtnäs i Karlanda, hans ättlingar är många och platsar inte i denna sammanställning. För den som är intresserad av dessa, rekommenderar jag Jarl Ericsons bok "Finnar i väst".

Jöran var gift med Anna Larsdotter, som dog 1695 "100 år gammal". Hon skulle vara född i en plats kallad Hwissby, platsen har dock inte kunnat spåras trots hjälp av ortsarkivet i Uppsala. Jöran dog 1676, ca 80 år gammal. Jag tänker inte här lämna några exempel på vad mantalslängder och dombok har att berätta om Jöran Simonsson och hans ättlingar, detta har grundligt redovisats i Karl Lindahls bok "Brunskogsfinnarna".


Kenneth Larsson:
"ÄTTLINGAR TILL PÅL LARSSON KUKKOINEN I LÅNGNÄS/TIMBONÄS, GRÄSMARK"

FÖRORD

Först vill jag klargöra, att detta inte är någon släktbok i ordets egentliga mening. Jag har inte gjort några större ansträngningar att reda ut släktgrenar som jag inte tillfälligtvis tidigare har utrett. Inga stora mängder telefonsamtal och besök på pastorsexpeditioner, och endast några veckors extra genomgång av mikrofilmade kyrkböcker har förekommit.

Varför gör jag då detta "ofullbordade" arbete? Det hela började någon gång på våren 1996, då Edit Hellberg i Kamesmak kontaktade mig. Jag hade tidigare hjälpt henne med diverse utredningar, och nu ville hon ha reda på vilka som hade bott i alla gårdar i Timbonäs, främst på 1800-talet. Den som någon gång har forskat i dessa trakter, vet vilket jättejobb hon ville ha utfört. Jag klargjorde, att uppdraget var så gott som ogenomförbart - men lovade henne i stället en släktbeskrivning från Timbonäs. Eftersom de flesta där uppe härstammade från Pål Larsson Kukkoinen, så borde det också framgå var de hade bott.

Sommaren ägnades till stor del åt genomgång av kyrkböcker, husförhörslängderna i Timbonäs luslästes och gav som slutresultat en sammanställning på ca 700 familjer. Denna bands in och levererades till Kamesmak, några extra exemplar togs också fram enligt önskan. Jag blev då kontaktad av ett flertal Kukkoinenättlingar och andra, som ville ha utredningen. Då jag inte hade följt upp ättlingarna från Långnäs, tyckte jag det var för dåligt att trycka fler böcker.

Efter några månaders genomgång av Långnäsgrenar och Gunnarskogs d:o, hade jag fått ihop såpass att det fick räcka. Det blev, som synes, en nog så omfattande förteckning av Kukkoinenättlingar. Dryga 2400 familjer är nedtecknade, man kan ju tänka sig vad det hade blivit med en total uppföljning till dags dato....



PÅL LARSSON KUKKOINEN

var svedjefinne, först i Långnäs och senare i Timbonäs. Hans eskapader vid tinget finns redovisade i hans familjetabell, där det också framgår att han pga (!) detta blev utnämnd till nämndeman i Fryksdals härad.

Gottlund nämner i sin dagbok helt kort Pål Kukkoinen. Enligt en sägen som han fick höra var det tvenne bröder, Pål och Tobias Kukkoinen, som först kom till Långnäs resp. Timbonäs. De svenska grannarna ansåg dem vara rövare, men bröderna skaffade sig snart fastebrev och kunde börja bruka marken. Historien om sonen Lars är värd att återge i sin helhet:

I Honkamäki hörde jag berättas en historia om bonden Lars Pålsson Kukkoinen här i Långnäs. Att han varit utfattig men blivit stenrik, därigenom att han födde och undangömde i sin källare en stortjuv, vilken aldrig stal i grannskapet, men i andra landsändar och flydde hit med sitt byte. Bl.a. hade han så mycket silver, att man därmed kunde fullduka 3 bord (med skedar, gafflar etc.), till slut kom ryktet tjuven på spåren. Då Lars förnam detta och såg, att han möjligtvis kunde miisstänkas och upptäckas, så sköt han själv ihjäl tjuven och blev så ensam ägare av alla dessa skatter. Då tjuven ej mera hördes till, stannade alla forskningar, och Lars fick i ostörd ro njuta sin lycka. Men hans hustru, som fallit i 12 barnsängar och ideligen framkommit med missfall och missfoster, förorsakade honom snart stor sorg. Och då han såg sina barn framkomma döda till världen, och de få som levde vanskapade, beslöt han att resa upp till Lappland att härigenom söka bot. Här fick han av en "Underslug" det svar, att detta skedde honom till straff, dels för det han hyst och tillägnat sig en tjuvs gods, och dels för det han, som är av Kukkoinens släkt (Tuppesläktet), likväl understått sig att äta höns till föda. Vilket honom nu blev strängeligen förbjudet. Av denna orsak skall än idag ingen av den här i landet vidlyftiga släkten Kukkoinen vilja äta hönskött till föda.

Du äter väl inte höns....?

* Sammanställningen är uppbyggd med hjälp av dataprogrammet DisGen 6.0, varför en del tråkiga upprepningar av "Flyttade hit och dit" och i övrigt kortfattade kommentarer förekommer. Orsaken till detta är den tidspress sammanställningen har tagits fram med, då det mer eller mindre rör sig om beställningsarbete.

* Hänvisning bakåt och framåt finns i varje familjetabell.

* Gifta kvinnors efternamn anges av praktiska skäl enbart med flicknamn.

* Det förekommer också att sambos anges som gifta, då datorn automatiskt skriver in detta.



Kenneth Larsson:
"ÄTTLINGAR TILL BOCKEN I TRESKOG"

FÖRORD

Efter många års släktforskning för egen del och åt människor i min omgivning - samt åt folk från hela Sverige och även från några andra länder - så har det blivit några släktsammanställningar, oftast bara tryckta i enstaka exemplar. Det rör sig inte om släktböcker i ordets egentliga mening, utan om sidogrenar som på grund av mitt ständiga samlande av namn har hamnat i mitt arkiv. Inga av dessa sammanställningar är heller avsedda att läsas av andra än de släktgrenar som har beställt dem.
Så var det också med "Bockens" ättlingar - upptryckt i högst tre exemplar från början, i enkelt utförande. Men så får någon annan i den stora släkten se resultatet, och vill ha en likadan. Efterfrågan har spridit sig, och till slut ger jag nu alltså upp och trycker några fler exemplar av häftet ifråga.
Det kan verka som att jag gör detta högst motvilligt, vilket också på sätt och vis stämmer. Det finns varken ekonomiska eller tidsmässiga möjligheter att följa släkternas gång till nutid, vilket alltid är målet i en släktbok. Jag har visserligen gått igenom hela släkten en gång till, det finns alltid grenar som är tämligen enkla att komplettera, men någon släktbok är det inte frågan om. Detta förtjänar att påpekas, då säkert många av er läsare efterfrågar "sin egen" gren, som kanske saknas. Jag kan bara be: Var så snäll och betänk att varje person i en sammanställning som denna tar i genomsnitt minst 20 minuter att forska fram och foga in! En släktgren med tre generationer innehåller ofta ca 50 personer med de ingifta inräknade - din familj tar alltså över 2 arbetsdagar att hitta, eller fem dagar då arbetet görs på fritiden Men kontakta mig gärna för rättningar och kompletteringar, boken är så utformad att den kan ändras.
Som vanligt är uppställningen gjord i tabellform, med hänvisning framåt och bakåt i tabellerna. Ibland kan ett par anges som gifta, trots att man är "sambos". Orsakerna är dels att släktforskarprogrammet som jag använder i tidiga versioner inte hade begreppet "sambo", dels att jag inte alltid känner till det rätta förhållandet. Det kan också vara problem att få rätt efternamn på barnen när föräldrarna är ogifta, jag hoppas på överseende med detta.
Över 1400 ättlingar till Per Andersson finns i häftet, med ingifta säkert över 2000. Detta sagt som en information om ni tänker ordna släktkalas....



Kenneth Larsson:
"EKELUND FRÅN ÄLGÅ OCH NY"

FÖRORD

Ekelundssläkten har utretts tidigare – komminister Gustaf Tiodolf Karlberg gav redan 1916 ut en skrift med ättlingar till Anders Ekelund från Västergötland. Karlberg var präst med många strängar på sin lyra – han gav ut flera bygdeböcker berörande bl.a. Glava, Älgå och Ny – men var också väl beläst inom ämnet orientaliska språk. Han var dessutom samlare av konst, antika möbler, gammalt porslin och mynt – bl.a. var han innehavare av 500 spindelur i guld och silver. Enligt en tidningsannons såldes hans samlingar på auktion efter hans död.
Gustaf Karlberg föddes i Kalmar 1869 som son till en lasarettsläkare. Han prästvigdes 2 juli 1904 i Karlstad och blev samma år tillförordnad komminister i Älgå, och tillträdde som ordinarie 1911. Karlberg gifte sig 1903 med Ida Rosenström från Stora Hammar (M), född 1876. De fick barnen Yngve 1905 (fil.kand. konstnär i Skanör), Torsten 1907 (med.lic. överläkare vid lasarettet i Köping) och Aslög 1908 (textilkonstnärinna i Råsunda, Stockholm). Gustaf Karlberg dog i Älgå 8 juni 1919.
Min sammanställning innehåller betydligt fler människor än den sammanställning Karlberg gjorde för närma­re 100 år sedan, nära 13 000 personer ingår nu i boken. Karlberg var ganska okritisk i sina släkt­utredningar, jag har dock gjort vad som står i min makt att rätta till fel och brister. Släktböcker utan fel i finns tyvärr inte, ej heller kompletta släktböcker då flera släktingar hinner födas medan man trycker boken. Alla grenar finns inte heller beskrivna till nutid – en tidsmässig omöjlighet.
Initiativtagare till denna omarbetade släktutredning är Siv Resberg i Arvika - själv en ekelundsättling och härstammande från Älgå. Hon har naturligtvis också kompletterat ”sin” gren av släkten.
Som vanligt är uppställningen gjord i tabellform, med hänvisning framåt och bakåt i tabellerna. Ibland kan ett par anges som gifta, trots att man är "sambos". Orsakerna är dels att släktforskarprogrammet som jag använder i tidiga versioner inte hade begreppet "sambo", dels att jag inte alltid känner till det rätta förhållandet. Det kan också vara problem att få rätt efternamn på barnen när föräldrarna är ogifta, jag hoppas på överseende med detta.




Kenneth Larsson:
"ANDERS OLUFSSON i Takene f.1640"

FÖRORD

(Grundat på förordet i upplaga 2, 1989)

De flesta av oss har en god uppfattning om hur många kusiner vi har, kanske känner vi även till våra tremänningar. Redan vid såpass nära släktskap blir ofta antalet personer ganska stort, varför man lätt avskräcks från att gå vidare, ens i tankarna, om sin mer avlägsna släkt. Att gå tolv generationer tillbaka kan tyckas vara att gapa över för mycket, frågan är om något släktskap över huvud taget kan påtalas när man börjar tala om "elvamänningar". Men det finns också andra förtjänster med en släktutredning; man får en god inblick i släkternas geografiska utbredning och orsakerna till detta, ärftliga talanger och belastningar avslöjas på gott och ont, samt sist men inte minst får vi en naturlig bakgrund för våra egna strävanden framåt i livet. För vem vet vart han ska, om han inte vet varifrån han kommer?
Anders Olufsson bodde alltså i Takene, men han var knappast född där. I mantalslängd 1640 finns i Takene endast bonden Sone och en änka upptagen. Anders födelseår får väl också tas med en nypa salt, han kan möjligtvis ha varit något år yngre, men dödboken anger hans ålder till 85 år.
Inget anspråk göres på att denna släktutredning är komplett, en sådan är antagligen omöjlig att framställa då det enbart i USA torde finnas nästan lika många ättlingar till Anders Olufsson som hela boken upptar. Kanske saknas någon i den yngsta generationen, det kan i så fall bero på att en utredning i den här omfattningen dröjer minst två år att färdigställa, många hinner komma och gå under den tiden. En avvägning måste också ske: - Ska man fortsätta ta fram uppgifter eller är det dags att få fram ett resultat?
Vissa grenar har inte följts upp av andra orsaker, enormt mycket tid går till exempel åt för besök vid pastorsexpeditioner, då dessa har relativt korta och på dygnet olämpligt placerade öppettider. Ett varmt tack riktas ändå till de pastorsexpeditioner som jag så ofta har frekventerat, för deras vänliga bemötande och stora tålamod med mig. Ett tack också till er som beredvilligt hjälpt mig med större och mindre delutredningar, och alla ni som utsatts för telefonintervjuer.

TILLÄGG TILL FÖRORDET

Det har gått 14 år sedan jag gav ut denna min första släktbok. Forskningsmetoderna har sedan dess förbättrats märkbart, rättningar har inkommit och barn har fötts. Då intresse fortfarande finns för boken, har jag därför helt omarbetat densamma – antalet familjer har ökat med ca 50% sedan förra upplagan och hela boken omfattar nu närmare 7000 personer.
Som vanligt är uppställningen gjord i tabellform, med hänvisning framåt och bakåt i tabellerna. Ibland kan ett par anges som gifta, trots att man är "sambos". Orsakerna är dels att släktforskarprogrammet som jag använder i tidiga versioner inte hade begreppet "sambo", dels att jag inte alltid känner till det rätta förhållandet. Det kan också vara problem att få rätt efternamn på barnen när föräldrarna är ogifta, jag hoppas på överseende med detta.

 

Kenneth Larsson:
"LANDGREN FRÅN SAXÅN"

FÖRORD

Landgrensläkten härstammar från Lanfors bruk i Bjurtjärn. Bokens utgångsperson är mästersvännen Erik Langren, född i Saxån i Färnebo 1767. Smederna hade ett hårt liv, på vintern var det minusgrader på ryggsidan och brännhett på på framsidan. Erik dog i 49 års ålder av håll och styng (lunginflammation), familjen blev då fattighjon.

Makan Cajsa Christophersdotters föräldrar var torparen Kristoffer Andersson, född i Örlingen i Gåsborn, och Anna Persdotter född 1742. Kristoffer blev också 49 år gammal.

Eriks son Andreas var den som kallade sig Landgren med d, eller om det var prästen som trodde att det skulle stavas så.

Det var Eriks far Anders Jansson som la till Langren i sitt efternamn. Han var född i Lanfors bruk 16 januari 1733, där han var mästersven vid Övre bruket. Anders dog 1798 i Saxån. Makan Britta Ersdotter föddes 1732.

Eriks farfar Johan Olsson, född 1693, var också mästersven vid Övre bruket i Lanfors. Innan sin död 1773 var han en period eldvakt. Makan Kerstin Andersdotter var dotter till hammarsmeden Anders Svensson i Drågan i Bjurtjärn, och föddes 12 juli 1704. Hon dog i Storfors 1782. Fadern föddes ca 1647.

 

I folkbokföringen råder för det mesta 70 års sekretess, men källor där känslig information är borttagen finns ofta att tillgå. Barn under 16 år är inte alltid möjliga att finna, det är kanske skönt att inte allt finns på nätet…

Jag använder begreppet "ogift hemma" om vuxna barn som bor kvar i föräldrahemmet, för att undvika långa utvikningar.

Kenneth Larsson



Maja Olsson: "EKSHÄRADS VÄSTRA UTSKOGAR"

25. Anders-Erstorp/Brånarna

Nybyggare Anders Eriksson f. 26/7-1833 från Sör på Änn
h. Karin Jonasdtr f. 4/4-1829
Barn:
Marit 19/8-1856
Anna 12/5-1858
Karin 20/11-1860
Erik 22/4-1863
Jonas 5/3-1866
Anders 24/12-1868 gift med Tilda från Ängarna i Ransbysäter
Kristina

Anders Ersa började som nybyggare sydväst om Sör på Änn, på östsidan av Kaptenstjärn. Han odlade mark, lade stenmur runt torpet och byggde huset överst på åsen, vilket betydde att all gröda fick fraktas uppför. Han grävde också en mycket djup brunn. Det talades allmänt om Anders Ersas obändiga vilja och hans styrka.

Anders blev änkeman. Efter en tid kom Anna-Lisa Mattsdtr från Brunnberg dit som piga, hon hade tidigare tjänat i Hole. Anna-Lisa hade barnen Ida och Ernst, den senare drunknade i Björklången i 20-årsåldern. Efter några år föddes Gustav, som tydligen inte var välkommen då han gömdes uppe på vinden tills han var flera veckor gammal.


Studiecirkel Sunne: "RUNT LERSJÖN"

Tjyvstygghagen

I den långa byggnaden Hagen, eller Tjyvstygghagen, bodde Såger-Maja. Hon hade en dotter som var gift med en sjökapten som förde båt på Fryken. Troligen var mågen en person som kallades "Totten". Han gav namn åt hela området norr om det nu rivna bryggeriet. Hans lilla båt saknade signaltuta, och då han närmade sig Sundsviksbron ställde han sig längst fram i båten, höll händerna för munnen och signalerade toot-toot-toot. Så fick han sitt namn. Men Såger-Maja hade liksom gästgiveri, och sålde brännvin. Särskilt var det folk från Gräsmark som tog in där, det var ju lång väg till Sundsvik. Vid begravningar och bröllop tog man också en vilopaus där, och smakade på den "förning" man hade med sig.

En sorglig händelse som delvis hade med Hagen och Såger-Maja att göra, inträffade någon gång omkring 1860-talet.
Det skulle bli bröllop i Svinebergssätter. Brudföljet kom i roddbåtar efter Lersjöarna och tog in hos Maja, varifrån de lejde hästskjuts till Sunne.
Efter vigseln, då de kommit åter till Hagen, skulle de efter kalasering fortsätta med båtarna till Svinebergssätter. Det var på höstkanten, och det blev tidigt mörkt. Då de kommit över Sönnersjön och lyckligt vidare genom Stensundet, satte de full fart med årorna.

Norr om sundet finns en stenhäll, rätt så stor, men obetydligt över vattenytan. I mörkret såg inte styrmannen hällen, båten rände på ena kanten av hällen och kantrade. I denna båt befann sig olyckligtvis bruden. Antagligen fick hon ett slag i huvudet då båten kantrade, och hon sjönk i djupet. Efter mycket sökande fann man henne, men då var hon redan död. Det blev en sorgens i stället för glädjens högtid i bröllopsgården, då brudföljet kom åter.

Efter den händelsen kallas platsen för Brurhâlla.
Sägnen talar om, att när en fiskare står där på hällen och metar, kan han vid lugnt väder se bruden sitta i djupet med krona och slöja. Men han får akta sig så att han inte faller över kanten, för då kommer han aldrig upp med livet.
Efter Ville Larsson

Redan vid 1800-talets början hette den stora hällen Brurhalla. Vid rättegång om översvämning på Sättermossen sägs det att man inte fick dämma upp så högt vid gamla bron att Brurhalla kom helt under vatten. Den ansågs vara "sjömålet" (Db 1833 vt:258). Sägnen lär därmed vara äldre än man hittills trott.


Sundbäck, Herberth: "FEM KILOMETER BYVÄG - på en resa som varat i 60 år"

Stendalen

Vår vandring börjar en sommardag vid Stendalen i mitten av 1940-talet. Ett gediget tegelgarage, ganska nytt, ligger efter vägen. Där står en Ford 1937 års modell, den har vilat några år under kriget men är fortfarande blank i lacken. Chaufför är Adolf som har körkort.
Nere på det stora gårdstunet är det liv och rörelse. Där bor två familjer. I den större mangårdsbyggningen bor Gammel-Marta, en mycket krokig gumma som stöder sig på en käpp. Hon är gårdens husmor. Där bor även hennes son Emil som förutom ladugård med alla djur handlar med hästar och kor. En ganska stor skogsareal tillhör också gården. Där bor också Martas barnbarn Adolf och Ola, de är nu i 20-årsåldern. I skuggan av den stora lönnen ligger på en filt någon gäst efter att ha tittat för djupt i buteljen, som ligger tom vid sidan.
I en lillstuga alldeles på vägkanten bor en av Martas söner, Henrik med hustru Ingrid och tre barn. Henriks stora intresse är att byta klockor och av tillströmningen av klockbytare att döma är det en lönande syssla.
Gården avfolkades i sent 60-tal. Den ägs numera av Henriks son Mats Petterson, och alla hus och byggnader har förfallit. Den lilla stugan vid vägkanten har rivits sedan familjen flyttat till Stommen.


Fanon, Vanja: "VID REGNBÅGENS FOT"

Förord

Ligger det fortfarande något intresse i att berätta om finnättlin­garna, finnskogen och dess specifika miljö och befolkning i början av 1900-talet? Där borta ser skogen ut att göra sitt bästa att bevara glömskan och tystnaden. Här, i närheten av Paris, skiljer ca 200 mil och flera gränser oss åt.
Likväl, när min tanke dröjer sig kvar vid de oräkneliga historier, som berättades i min barndom eller när jag har tillfälle att vistas i dessa trakter återkommer lusten att lyssna, försjunka i gamla berättelser eller läsa nästan bortglömda men omsorgsfullt bevarade, gamla brev.
Jag ger efter för min ingivelse. Lyssnar återigen till olika berättelser, läser, funderar. Till sist fängslas jag, flyr bort från nuet, detta alltför påträngande samhälle, där våld är dagligt bröd. Till min stora överraskning finner jag likheter mellan igår och idag. Pendla fram och tillbaka mellan idag och igår är inte helt fritt från stötestenar. Stundtals tröttas jag ut enbart av att förflytta mig av och an i tiden. Svårigheterna kan ibland tyckas oöverstigliga.
Jag avstår en tid för att sedan återuppta mitt självpåtagna arbete. Envis söker jag svar och tankealternativ. Ett välkänt ”sisu” fädernas arv från de kareliska björnjägarna kommer mig till undsättning och stimulerar till fortsättning.
Emellanåt klargörs samtidigt både förfluten och nuvarande tid. Vid dessa tillfällen förnimmer jag en fläkt av frihet, som belönar min möda.


Sundbäck, Herberth: "E LITTA STÛNN PÅ JOLA"

En komisk historia

Den tiden mötte alltid tullbåten upp vid Vinga, inloppet till Göteborg. Två tullare bordade båten och på resan in till hamnen undersökte de mer eller mindre noga fartygets alla skrymslen.
Vi som var gröna på området fick snart tips om var vi skulle gömma det lilla som vi lyckades medföra. Naturligtvis cigaretter, sprit och kaffe som var åtråvärda varor i Sverige. I vår dusch och tvättrum var linor spända kors och tvärs. Vi skulle hänga upp cigarettlimporna och flaskorna i snören på linorna och sedan hänga handdukarna över så ingenting syntes. Jag såg aldrig att tullarna gick in där, de gick hastigt genom hytterna och sen upp på bryggan till befälen och drack kaffe.
Nästa natt när vi befann oss i Göta älv på väg till Gruvön hade jag morgonpasset i maskin, då helt plötsligt förste maskinisten och kaptenen kom ner i maskinrummet. I förbigående sade de att något obekant ljud hörts från propellertrumman. Propellerns drivaxel gick från maskinrummet i en lång tunnel genom akterskeppet. En lucka till tunneln öppnades och maskinisten började langa ut låda efter låda som snabbt kaptenen slängde in i hissen. De skruvade igen luckan och försvann. Nästa natt låg vi på redden för ankar utanför Gruvön, då jag kom upp på däck och hörde försiktiga plaskande årtag. Jag smög försiktigt fram och kikade över relingen. En eka med två man i tog då emot lådorna som sänktes ner av de två nämnda befälen. ”Business as usual.”


Sundbäck, Herberth: "DE ANNORLUNDA"

Gustav i Oxfoten

Han var en finstämd lokal lyriker i skymundan, bosatt hela livet innanför gränsen till Långelanda hemman, men med prima utsikt över Charlottenberg. Den dåtida välkända hoppbacken Kulleberget låg nedanför hans stuga. Namnet Oxfoten sägs komma av att berget där stugan stod hade av naturen formats som en jätteklöv av en oxe. Han föddes 1897 och dog 1948 bara 51 år gammal. I likhet med sin norska kollega Hans Börli släppte han aldrig taget om yxskaftet. Han var fram till sin död skogsarbetare. Han var en tänkare och han formulerade många dikter som bevarats i minnet och som även finns nedtecknade. Han levde sitt liv i skymundan och det berättas att när hans dikter vid något tillfälle deklamerades offentligt så anlitades någon som hade förmågan att tolka dem. Han hade en släpig och entonig röst. Men han var en överdängare på dragspel och anlitades i olika sammanhang. Men mest är han ihågkommen för sin lyrik som han ofta satt på en vilsten mitt i den långa Kullebergsbacken och komponerade. Han är väl värd att ihågkommas i denna skrift. Gustav Adolf Persson är namnet som finns i kyrkboken.


Sundbäck, Herberth: "SMÅLANDSPELLE"

Ur Brev no 18

I Göteborgs omgivningar där var jag otursam.
En mörk höstafton då besökte jag ett villasamhälle utanför staden. Jag var vid en villa som var mörk och jag kunde icke se något ljus. Då frågade jag en fotgängare vad det var för en som bodde i den villan. Han svarade: ”en Överste men han är borta i krigstjänstgöring.” Då tänkte jag: Nu är rätta tiden att plundra hans villa och jag undersökte om det fanns folk i villan.
När jag ingen blev varse, då bröt jag i sönder ingångsdörren och slog spegeln av 3 dörrar till.
Då kom jag in i klädesgarderoben och lade beslag på en överste uniform. Sedan gick jag in i stora salen och där var en låst buffe. Denna försökte jag bryta upp med hjälp av en centrumborr.
När jag stod och borrade i buffen då tändes plötsligt det elektriska ljuset och 3 kvinnor visade sig i dörröppningen, beväpnade med browning revolvrar...


Sundbäck, Herberth: "SÅGVERK I VÄSTRA VÄRMLAND"

Kroppstadfors Ångsåg

Den tidigaste och mest kända sågen i Västvärmland var sågen vid spåret. Den kallades så, därför att ett stickspår byggdes från järnvägsspåret in till sågen i Kroppstadsfors. Sågen var belägen en kilometer söder om pappersbruket.
Det var ägaren till bruket Gustav Conrad Hansen och hans måg, den i trakten välkände brukspatronen Jörgen Blakstad, som startade driften där i början av förra seklet och som varade till år 1935. Dessa herrar anställde en norrman som hette Toyböl till driftledare för rörelsen. Det berättas att han - i motsats till sin arbetsgivare brukspatronen - hade hårda nypor och var en driven förhandlare i löneförhandlingar. Följande hörde jag berättas om detta:
Arbetarna på sågen hade gått samman i en fackförening och kraven hade lagts fram. Norrmannen var stenhård och avvisade kraven. Vid den sista förhandlingen förklarade fackbasen att om inte kraven uppfylldes skulle strejk utbryta nästa vecka. Driftledaren höll masken; "Då får strejken börja, vi går aldrig med på kraven". Då begärde disponent Hansen som deltog i mötet ordet.
"Nej, nej strejk får det inte bli tal om, det går inte an för jag har redan sålt planken och fått förskott!" – Tablå...


Sundbäck, Herberth: "BUTIKER, BYSKOLOR & BÖNHUS"

Hygienen

Hygienen i de små utrymmen som stod till förfogande kunde, med våra dagars mått, lämna mycket i övrigt att önska. Vatten fanns indraget i de flesta butiker redan på 1940- talet. Varmvatten ordnades på vedspisar innan elektriska vattenvärmare fanns. Då ett fåtal varor var paketerade fordrades en god handhygien. Varorna som räknades som charkvaror - ost, fläsk, smör och korv - fick trängas ihop i ett isskåp innan frysdiskarna kom.
Vågen på disken måste torkas efter användning. Renligheten varierade från en butik till en annan, men de flesta handlare var rädda om sitt goda namn och rykte.
Kommunens hälsovårdsnämnd hade en resande inspektör som höll ett vakande öga över butikerna, ofta i följe med en distriktsläkare. Dessa besök var oanmälda.
De flesta butiksägare som hade kontakter med varandra fick en påringning om det som var på gång. Då gjordes kanske en extra översyn av diskar, magasin, klädsel och skyddsrockar.
En historia som var allmänt känd redan på tidigt 40-tal är denna: I en butik hade en råtta ramlat ner i sirapstunnan och fastnat. Biträdet kom in från lagret med andan i halsen och berättade om dramatiken i tunnan. Föreståndaren tystade honom; ”vi väntar tills vi stänger i kväll så tar vi upp den.”


Andersson, Urban: "NU LELL"

HACKSLÅTT

Dialekter ä vârde å bevares
å att hackslått hetter jämt så
Dä kan tämlitt lätt förklares
om bare skollärern börjer på å slå.


* * *

OM HAN KOMMER

Om vår Herre kommer te Sverige idag
hôrt tro han da kommer
å i hocken gestalt
Ja tror tämlitt säkert dä blir en
helt vanli dag
å ja tror att han kommer nock
mest utta' allt
Dä blir nock inga rö matte
som rulles ut
ingen champagne
inte ens en ciderkapsyl
Men om han har tur
kanske han får stanne te slut
om vi beviljer'n politisk asyl


* * *

DÄNNE STÄDINGA

I går kväll städ ja i pannromme hemme
Du kan tro hôppas fint ja feck te
mä vö'n ätter vägga å gôlve se rent
se dä finns int e nävver te se
å te panna tar en sä nu se gesvint
utta klyv över lôdder å hinker
Dä ä se lättvint å tänne i panna på môran
utta nôe på gûlve som sinker
I kväll, da skâ ja städe i tvättstûga hemme
Där finns dä bå' pjäxer å stövler
å ämne te träslever - sergestne styrstoler
stämjârn å bortglömde hövvler
Ja kan inte förstå hôrt di ha fûnne på't
Dä ä nock säkert ett skôtkjârrelass
å ja grûnner se möe hôrt ja skâ gäre tå't
-Dä blir nock pannromme
-För där ä dä plass...



Andersson, Urban: "NOL I NATTA"

SPRÅKSVÅRIHETER

Du ska tale mä en vûxen som om han vûre en onge
för da fatter han nôe - å minns
Du ska tale mä en onge som om han vûre vûxen
för da ser han.. att du ser.. att han finns


* * *

INSTRUKTIONSLÄSING

Te å läse instruktioner
jamme frester på kûrken
Dä ä att förunnerlit rart

"Omröres noga"
feck ja se dä stog på bûrken
men da va dä lange måla å klart...


* * *

TACKSÄGELSE

Tacksägelse får vi föll alle en gang
sänna vi väl ha dött
Dä känns rektit mä böna å klockas klang
men vi skulle egentligen stött
ta å tänke litte mer på te å tacke varandre
männas vi finns här på jola
Dä behövs ittnô kônster
Dä ä nock inte se svårt
Då går bra mä di enkle ola

Andersson, Urban: "STEN/MYR"

...Stenar i röse
kantat av tallar
Högt på ett berg längs vattnet

stumma och små

men tillsammans i högar
om gamla tider de talar

stenar på kyrkogård
invid en sjöstrand
rader av stenar
vård invid vård

stumma är stenarna
talar om tiden...


* * *

...En fjäril flyger över tranbären
framtinade ur kylan
Snön ligger kvar i drivor
Den skrumpna martallen
doftar kåda
Trotsigt doftar den!
En koltrast sjunger hoppfullt
En björkknopp
orkar inte stå emot längre
Gummistövlarna smaskar oss framåt
över vårens just upptinade tranbärsmyr
Du och jag
Vår är det
och här är vi
Du och jag
Fram över myren
mellan vridvuxna tallar
Den karga myren
En fjäril
Paradiset?


Andersson, Urban: "OM JA BLÛNNER E STÛNN"

ÄLGGRÄS! KAN EN KOKE TE PÅ DÄ?

Dä tée ja bryggde på älggräs
Dä smake mest ingen på
för "älggräs"....dä sa fôlk...."ä ogräs"
se dä skulle inte gå
men frå langt bort i vala nô bôs hit di skecker
Dä ä dä ittnô problem mä....fôlk baljer å drecker
å växer dä nô älggräs bort i vala ska du se
att om di törker't kan dä säljes i Sverige....som té


* * *

SÄLLSKAPSLIV

Iblann töcker ja allt ha gått på sne
se ja nästan sakner ol
Fyre kährer på café
setter vö ett bol
men å prate mä varandre
verker ittnô intressant
Nej, dä ä bätter, vesst, mä andre
för di hôller elegant
hôr å en sin telefon
mot ett vektit öre
andaktsfullt mä nôe på trån
di ä pocka te å höre
å ja grûnner da å da
hôfför dä så ska väre
att dä som ä langt bort ä se bra
jämfört mä dä näre
Tänk ända hôlls vala ble
Väldit rart dä klinger
när fyre setter på café
vö samme bol å ringer


Andersson, Urban: "NU LELL - dekter på mangskogsmål"

ARBESHÄNNER

TT, IT, DC, PC
HD, CD, VD, VC
S, M, L, XL XXL
Hô ä dä för nôe på TV i kväll?
@, punkt, FAX och Mail
Charterflyg och interrail

Dä blir som dä blir men en ä pocka å bju te
men dä ä arbeshänner te sest som ska te

* * *

MÔSRIVERN

Ja lånte en môsrivere... dä va nô svärt
All môse i gräsmatta ha han förtärt
Dä va ingen dåli propeller
Dä finns inte ett grässtrå kvar heller



Andersson, Urban: "BORTÄTTER BÄCKEN"

TÔPPLUVE

Kôrtböxer sliter en inte dänne sammern
Di hänger i fre på sin krok in i kammern
Termometern ä rûnt fjortan grader om en läser tå'n
å da har vi ända tôppluve på'n

* * *

ONGSTACKERN

I sin bârnstol ongen förtvivla gråter
Dä ä nôe som inte ä bra
Ja töcker dä både ser ut...å dä låter
som om dä ä närhet ongen vill ha

men den stenhale pappan...den lurer ingen
Han har idéer om hôlls töst han ska få'n
Han lägger ett môl mä cigarettrök ikring'en
å nöblänger rektit på'n



Andersson, Urban: "Å JAMEN DU!"

Hurra för Sverige!

Tänk, ja ä nô se otrolit löckli å gla
för att sjalve Sverige går så gôrande bra
Dä sätter ja verkligen värde på
Dä ä tocke en blir jämt löcksali tå

Dä ä rätt! Arbesgivrane fråger inte ätter
Kör fôlke i vägga! Ju halere…dess bätter
Skär ner på verklige arbestefälle
Gi bidrag tur nôe anne konto i ställe
Dä blir jämt dä samme resultate te slut
men vesst ä dä bra om dä ser bätter ut

Hô ska vi ha sjukhus på lannsbygda te?
Nej, dä ha vi sett nu hô gâle dä ble
Dä ställer te krangel…den saken ä klar
för da krangler sä fôlk ut på lannsbygda kvar
Dä kan inte bli anne än "rena natta"
Nej…alle ska bo bortätter "Sergel…å platta"

Dä fatter föll alle om di tänker ätter
jämfört mä lannsbygd ä sta'n möe bätter
Som etta på lesta över alle sevärdheter
ä sta'n…gammel lannsbygd ä bare dûmheter
Mä full fart mot vägga har vi alle bra
tvarlöcklige för att sjalve Sverige går bra

* * *

FOTSPÅR - MINNEN

Fotspår i nattens nyfallna snö
spår i strandkantens sand
Kvällsbris över en glittersjö
som en fläkt från ett bättre land
Snödroppsförväntan och blåsippstid
Längtan efter din röst
Känslan att du går nära invid
famlande söker vi tröst
Vintern i lovsång och vår brister ut
stigar du gått vi nu utan dig går
Vår värld blir aldrig mer som förut
Du gick före - vi ser dina spår



Bryntesson, Göran: "BLANDVERS"

OFFENTLI TJÄNSTEMAN

Tänk hô möe dä ä som en inte begriper,
en setter å lyssner, ä tösst, en kniper,
egentligen skulle en fôll fråge,
men da värker en dum, se dä kan en inte våge.
Nej en får lôss att en förstår,
å timmane går.

Tänk ha möe en töcker ä stôllet,
som bär iväg åt dä galne hôllet,
men en ôrker liksom inte protestere,
en hôller mä. Sen får en administrere
allt som en ha vûre mä å ställt te,
sô dä ä jammen inte rart att dä ble som dä ble.


VÅRKÄNSLA

Nu har skidföret försvunnit,
och smältvattnet iväg har runnit,
våren smyger sig varm
om din hals lägger jag min arm.



Persson, Lars: "BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG"

67. Jongshagen/Lövhöjdbråten

Ett mindre torp beläget norr om Jösseforsbråten.
Noterat är att drängen Petter Andersson, Lövhöjdbråten, gifte sig med Sofia Ellström den 5/5 1851 som första par i Bogens nyuppförda kyrka. Nämnde Petter Andersson f. 7/4 1828 bodde en tid i Bogen på Mojlandstorp. Han arbetade i skogen och dessutom som klockare, med en god sångröst anlitades han ofta att sjunga på begravningar och dylikt. Petter var storväxt, huvudet längre än alla andra, med sin storlek och styrka kom han att kallas ”Storpetter”. Han var medveten om sin styrka och vid ett marknadsbesök i Arvika räddade han en kvinna från att bli rånad. Han ombads av polischefen där att bli vakt på marknadsområdet efter sitt rådiga ingripande, men tackade nej.
Petter tog ut flyttningsbetyg till Hede i Härjedalen 11/3-1863. Där byggde han en ”koja” och livnärde sig som timmerman, murare och målare. Han var en allkonstnär, diktare och författade även sånger. 30/9-1871 tog Sofia ut flyttningsbetyg för sig och sina sex barn. De gick till fots hela vägen till Härjedalen och skrevs in i Hede den 28 oktober.
Petter hade sin religion för sig själv och blev med tiden även en mäkta bibelsprängd person. Det var inte gott för präster och predikanter att gå in i diskussion med honom. Han gick i kyrkan när det kom nya präster, men han var sällan belåten. Prosten Per-Olof Carlsson 1903 - 1932 brukade hålla svavelosande prediknin­gar. Vid begravningen över Petters sonhustrus son, som omkom i en arbetsolycka i Böle, höll Carlsson i griftetalet en hård straffpredikning över pojken som var 22 år, bara för att han spelat fiol på en dans på Furulund. En dag mötte Carlsson Petter, han undrade varför man aldrig såg honom i kyrkan. Svaret kom direkt: - ”Jag ska säga prosten hur saken förhåller sig - jag föredrar att ta Guds ord direkt ur källan, så slipper jag att få det förorenat utav kärilet”.
Ovanstående är hämtat ur ”Profiler och stofiler från Hede”. Författare Evert Ljusberg, Ivar Amundsson, Ines Sundberg.
Petter dog 1913 hos sin dotter i Hara i Jämtland, och fick sin sista vila på Sunne kyrkogård vid Storsjön i Jämtland.

Jon Eliasson, den sist boende här, var nog en särling: Bygdehistorien säger, att när han som ung skulle fria till Maria på Övertomta i Tenhöjden passerade han Lövhöjden klädd i tvärrandiga kalsonger och rock. Där talade han om att ”nu skulle det ske, om än med smärtans bittra tårar”. Per, flickans far, blev arg - nog mest för att någon lurat Jon till detta äventyr. Långt därefter fann man Jon liggande på vedskjulbacken där han fick sluta sin jordevandring (vedskjulet var Mudd-Marjas stuga som flyttats hit).


Larsson, Kenneth: "FINNÄTTLINGAR FRÅN SLOBYN DEL II"

Förord

Mer än tolv år har gått sedan del I kom ut i denna släkttrilogi om Jöran Simonssons ättlingar. Orsakerna till att det dröjt är flera; utgivningen av FineMangens böcker om Mangskogs hemman tog mycket tid, nya källor har ständigt tillkommit just när jag har trott att boken varit färdig, personliga förhållanden har tagit mycket energi – under tolv år hinner mycket hända i livets gång.
Jag vill passa på att hänvisa till förordet i del I vad gäller informationen i mina släkt­böcker. I denna bok har jag haft tre prioriteringsgrader, beroende på hur mycket tid jag ansett mig kunna lägga ner på olika grenar.
Första målet är förstås att följa alla grenar till nutid, där jag åtminstone vill ha med personer födda t.o.m. 1990-talet. I regel har jag inte tagit med familjer där makarna är födda efter 1970, dels därför att förhållandena kan hinna ändras innan boken trycks och dels för svårigheten att få med deras barn. Att kontakta alla personligen låter sig inte göras, då blir inte boken färdig under min livstid.
Andra målet är att få med personer födda t.o.m. 1937, d.v.s. sekretessgränsen för kyrkoboksmaterialet.
Tredje målet är människor födda t.o.m. 1900, det senaste år man kan hitta hela Sveriges befolkning på en CD innan 1970.

Uppdelningen av släktbokstrilogin är nu sådan:
Del I omfattar ättlingar till Jöran Simonssons dotter Marits dotter Hjertrud Michelsdotter.
Del II omfattar Marit Jöransdotters övriga barns ättlingar.
Del III a omfattar sonen Jöran Jöranssons ättlingar.
Del III b omfattar denne Jörans syskons ättlingar.

Varje familj har ett tabellnummer, i denna bok fortsätter numreringen där del I slutade. Siffran före tabellnumret anger antalet generationer till stammodern Marit Jöransdotter. ”Från tab.” anger föregående generations tabellnummer, tabellhänvisnin­garna vid barnen anger i vilken tabell man hittar deras familjer. Streck mellan barnen anger att de inte är helsyskon.
Namn skrivna med VERSALER är ättlingar till Simonsson, deras förfäder kan dock återfinnas i andra delar av släktutredningen.

Jöran Simonssons finska släktnamn var enligt Gottlund Luoainen, finska forskare anser att Lajoinen är troligare. Jöran köpte ägorna i Slobyn ca 1640, mycket tyder på att han kom från Gästrikland där hans familj kanske hade bott i en generation.
Jöran var gift med Anna Larsdotter som dog 1695 ”100 år gammal”. Hon uppges vara född i ”Hwissby”, en plats som inte har kunnat spåras. Jöran dog 1676, ca 80 år gammal.

Det är oundvikligt att fel smyger sig in i en sådan stor utredning - kompletteringar och rättningar mottas med tacksamhet, många kompletteringar till del I finns ju i denna bok.
Kenneth Larsson

Lindblom, Henry: "FRÅN HOPPLÖSHET TILL FRAMTIDSTRO"

Förord

Ont!! Det gör ont - som Lena Ph sjunger i sin låt av Orup från 2006! Att vara långtidssjukskriven med en arbetsskada / arbetssjukdom i kroppen är ingen dans på rosor, utan snarare en promenad på taggar, hopplöshet och törnen.
Denna bok är skriven utifrån hur man som långtidssjukskriven, med en arbetssjukdom / arbetsskada i sin kropp, känner sig. När man vill så mycket, men har denna sjukdom som hindrar en från att utföra ett arbete ute i samhället. Det är vanligare att det skrivs i media om de långtidssjuka som parasiter i samhället, samt att man hör olika myndighetspersoner uttalar sig om de långtidssjuka. Det är faktiskt på tiden att man får höra något hur man som långtidssjuk p.g.a. en arbetssjukdom / arbetsskada känner sig när olika medier, myndigheter, politiker m.fl. sparkar på den eller de som redan ligger. Eller som de tycker ligger samhället till last ur ekonomiskt perspektiv. De kanske vill återinföra något som kallas Ättestupa som förr i tiden. Vad vet jag? Många kamrater till mig har utryckt att de känner detta som en sista utväg när Försäkringskassan motarbetar dem i deras kamp för att få en dräglig tillvaro, när de är långtidssjukskrivna på grund av sin arbetssjukdom / arbetsskada. Detta bara för att staten tror sig kunna få en rätsida på detta problem med de långtidssjukskrivna som ekonomiska parasiter ute i vårt samhälle, genom att man har många märkliga idéer till lösningar. Det finns många idéer hos ett flertal i det så kallade etablissemanget hur man ska lösa detta delikata problem.
Jag hoppas därför att denna bok ska ge er lite inspiration till er. Hur ni ska få idéer till hur ni ska kunna driva ert fall vidare, genom myndigheternas speciella värld. Om och när ni har en arbetssjukdom / arbetsskada som gör att ni känner er orättvist behandlade av Försäkringskassan, t.ex. när denna myndighet avslår er anmälan om en arbetssjukdom / arbetsskada, vilket är mycket vanligt. Vilken hjälp jag har haft av min fackförening IF Metall Västra Värmland avd 20 här i Arvika, samt LO–TCO Rättsskydd AB i Stockholm.
Denna bok har tillkommit efter att jag vaknade en natt, någon gång under året 2003 eller om det var år 2004, kommer inte ihåg vilket år det var. Jag har ett svagt minne att det var i mars månad i något av dessa år. Jag tänkte ungefär så här: Herre Gud, nu har det hänt så mycket i mitt fall, så detta måste skrivas ner. Och mer kommer det säkert att hända med min arbetssjukdom / arbetsskada. Så därför har jag försökt att dokumentera mitt fall allt eftersom resan har pågått, där av namnet på denna bok: Från Hopplöshet till Framtidstro. Det var tur att jag tänkte i dessa banor, för allt eftersom tiden har gått från 1998 och framåt, så har det hänt väldigt mycket med behandlingen av mitt ärende hos olika myndigheter. Såväl från sjukvården tills det jag fått förtidspension - eller sjukersättning som det heter i dag - samt livränta från Försäkringskassan, och vidare till behandling och utredning hos AFA–försäkr­ingar och dess försäkringsnämnd. Samt hos Skattemyndigheten i samband med deklarationen för gällande inkomstår 2006.
Jag vill samtidigt passa på och göra ett förtydligande: Metall avd 18 i Arvika har nu bytt namn till IF Metall västra Värmland avd 20. Detta beroende på att Metall centralt har gått samman med Industrifacken genom en uppgörelse på central nivå från den 1:a maj 2006, och ska därför numera heta IF Metall.
Delar av Westhälsan AB har också bytt namn och heter numera Kinnekullehälsan AB.
Ha en trevlig och inspirerande stund med denna bok, eller använd den som studiematerial i något projekt eller i en studiecirkel

Henry Lindblom.

Mörnesten, Ylermi: "OPPSTUHAGE"

Förord

Under tiden som jag har varit med som frivillig medhjälpare på Christian Erikssons minnesgård, Oppstuhage, har mitt intresse för historien bakom allt detta vuxit allt mer. Hela den Erikssonska familjen har skapat min nyfikenhet - men speciellt Christians liv och leverne, hans familj och människorna som på något sätt haft anknytning till familjen, Oppstuhage, och för övrigt hans rika verksamhet. Så småningom började tanken gro att skriva ned anteckningar på papper.

När jag började sammanställa materialet insåg jag snart, att man kanske borde gå lite grundligare till väga. Detta ledde till ganska omfattande läsning av böcker, sökande av uppgifter från olika arkiv, gamla tidningsartiklar, och inte minst kontakter med människor, som har haft information att ge. Så har denna skrift kring Minnesgården Oppstuhage vuxit fram. I vissa fall har informationen blivit mera ingående än vad som egentligen skulle behövas. Detta har i första hand avsetts för de intresserade – mestadels här i omgivningen boende - vilka redan har stora förkunskaper. Om Du tycker att texten på några punkter innehåller för mycket detaljer, kanske är svårläst, hoppa gärna över dessa ställen och gå vidare.

För mig själv har det varit speciellt intressant, att fördjupa mig mera i de många personerna runt Oppstuhage. Kanske kan en del av dem kännas något perifera, men detta torde ge en fylligare bild av ”Människor kring Christian Erikssons Minnesgård”. Min förhoppning är att även läsaren uppfattar tanken på liknande sätt.


Arvika i maj 2008
Ylermi Mörnesten



Bohman Diseth, Bodil: "STATYVANDRINGEN"

Baksidestext

VAD CHRISTIAN GJORT I STOCKHOLM?
JA "BÅGSPÄNNAREN"...

...och nåt på Dramatens fasad. Men mer vet jag inte...
Det var så det började. Inte heller jag som bott 20 år i Arvika visste var bygdens store son fanns representerad i Stockholm.
Men våren 1996 fick jag drömjobbet att som Arvika Nyheters utsände vandra genom huvudstaden på jakt efter Christian Erikssons verk.
Det blev tre härliga men också mycket krävande dagar. Häng med!

Och du som vill se mer av Christians och hans vänner Rackstadkonstnärerna - VÄLKOMMEN till Värmlands konststad Arvika, jössehärsmetropolen, där även musiken har sin högborg.
Besök Oppstuhage, Christians minnesgård, som redan vid invigningen 1993 av kungaparet jämfördes med Skagenmuseet i Danmark.
Sommaren 1998 fördubblades ytan för att även kunna visa bygdens skickliga konsthantverkare och olika vandringsutställningar.


Sundbäck, Herberth: "MEDAN JAG VANDRAR / E LITTA STÛNN PÅ JOLA"

ASFALTMUSIKEN

Från vägen hörs dån av trafiken
Asfaltens dova musik
Rytmen stiger och faller och
blandas med signalers skrik

Där borta hastar små burar
gjorda av glas och plåt
De innehåller människobarn
på en snabb och farlig stråt.

Några styr färden till främmande land
andra mot hemmets härd
Kanhända de möts av en vänlig hand
efter lång och farofylld färd.

På stigar vägar och vatten
våra anfäder färdats i tusen år
Men aldrig med samma fart
som vi, i den tid som är vår.

Genom ett hårdare tryck på gaspedalen kan vi
kanske snika till oss några sekunder från honom,
som råder över sekler och årmillioner.

Larsson, Kenneth: "FINNÄTTLINGAR FRÅN SLOBYN DEL III"

FÖRORD

Nu är det 16 år sedan del I kom ut i denna släkttrilogi om Jöran Simonssons ätt­lingar. Del II kom 2009, när nu del III är klar har det alltså gått betydligt snab­bare. Detta p.g.a. att jag nu gör så gott som allt forskande hemma vid skrivbordet. Del III skulle bli sista delen - jag insåg snart att detta blir omöjligt då den i så fall skulle väga ca 4 kilo och bli alltför dyr att skicka per post. Orsakerna till detta är också den utveckling som skett inom informationstekniken, där man alltså kan sitta framför datorn och uträtta mer än man förr gjorde genom bilresor på hundratals mil. Jag hittar helt enkelt många fler ättlingar nu än för 20 år sedan.

Liksom tidigare är första målet att följa alla grenar till nutid, där jag åtminstone vill ha med personer födda t.o.m. 1991. I denna volym har jag försökt hejda mig vid familjer där makarna är födda vid 1980-talets början - kortvariga samboförhållanden är inte alltid en fördel att få publicerade. 40-talet är fortfarande en svår period vad gäller källmaterial, p.g.a. den 70-åriga sekretessen och de förteckningar över Sveriges befolkning som finns på dataskivor. Som tidigare är personlig kontakt med släktgrenarna inte möjlig, då min livslängd knappast räcker till för detta. Andra målet är att få med personer födda t.o.m. 1941, d.v.s. aktuell sekretessgräns för kyrkoboksmaterialet.

Uppdelningen av släktbokstrilogin är nu omgjord enligt följande: Del I ättlingar till Jöran Simonssons dotter Marits dotter Hjertrud Michelsdotter. Del II Marit Jöransdotters övriga barns ättlingar. Del III Marits brorson Jöran Jöranssons ättlingar. Del IV hoppas jag ska omfatta övriga syskon till Marit och Jöran och deras ättlingar.

Varje familj har ett tabellnummer, i denna bok fortsätter numreringen där del II sluta­de. Siffran före tabellnumret anger antalet generationer till stamfadern Jöran Jöransson. ”från tab.” anger föregående generations tabellnummer, tabellhänvisningarna vid barnen anger i vilken tabell man hittar deras familjer. Streck mellan barnen anger att de inte är helsyskon. Namn skrivna med VERSALER är ättlingar till Simonsson, deras förfäder kan dock återfinnas i andra delar av släktutredningen. Samma namn kan ibland stavas olika på olika ställen i boken - jag vill på detta sätt visa hur stavningen varierade med åren innan stavningsregler fanns. I registret är många namn normerade, för att underlätta sökning. 

Jöran Simonssons finska släktnamn var enligt Gottlund Luoainen, finska forskare anser att Lajoinen är troligare. Professor Veijo Saloheimo vid Migrationsinstitutet i Åbo verkar nu ha hittat rätt finskt efternamn:

Anders Simonsson Inkinen avgick år 1628 från Jokkas socken och Inkilä by. Han nämndes år 1630 i Norrbärke socken och Kesslinge by, år 1647 i Brunskog socken och Sloby samt 1651 i Karlanda socken och Östra Mörtnäs. Sigfrid Persson Kankainen försvann år 1627 från Puumala, nämndes år 1636 i Nås socken och Gälingen by samt 1647 i Gunnarskog socken och Mangen by.
Källa: Rekr.rullor 609 d-e Puumala, Nås mantalslängd 1636, Jösse häradsrätt 26.8.1647

Anders var bror till stamfadern Jöran, den senare köpte ägorna i Slobyn ca 1640. Jöran var gift med Anna Larsdotter som dog 1695 ”100 år gammal”. Hon uppges vara född i ”Hwissby”, en plats som inte har kunnat spåras. Jöran dog 1676, ca 80 år gammal.

Det är oundvikligt att fel smyger sig in i en sådan stor utredning - kompletteringar och rättningar mottas med tacksamhet, många kompletteringar till del I och II finns ju i denna bok.
Kenneth Larsson

Larsson, Kenneth: "FINNÄTTLINGAR FRÅN SLOBYN DEL IV"

FÖRORD

En släktbok som blev ett livsverk - varje del har hittills blivit mer omfattande än den föregående. Nu är viktgränsen nådd för vad man kan skicka som brev och förhoppningsvis blir nästa del den sista. Källorna blir fler för varje år som går, och Internet har lett till rena explosionen inom släktforskningen.

En intressant faktor som jag klart har iakttagit i och med denna volym är den stigande åldern - hur många 100-åringar som finns i den här boken vet jag inte, men det är åtskilliga. Ett par stycken har blivit 104 år, det hade varit en sensation för bara några decennier sedan.

Jag har som intention att försöka få med personer födda t.o.m 90-talet, men som jag skrev redan i förra volymen så undviker jag samboförhållanden bland de yngre då detta fort kan ändra sig. Ändå har jag fått stryka några sådana, då situationer har förändrats från när uppgiften skrivits in tills jag har dubbelkollat.

Varje familj har ett tabellnummer, i denna bok fortsätter numreringen där del III sluta­de. Siffran före tabellnumret anger antalet generationer till stamfadern Jöran Jöransson. ”från tab.” anger föregående generations tabellnummer, tabellhänvisningarna vid barnen anger i vilken tabell man hittar deras familjer. Streck mellan barnen anger att de inte är helsyskon - ibland är detta förstås svårt att reda ut.

Namn skrivna med Versaler är ättlingar till Simonsson, deras förfäder kan dock återfinnas i andra delar av släktutredningen. Samma namn kan ibland stavas olika på olika ställen i boken - jag vill på detta sätt visa hur stavningen varierade med åren innan stavningsregler fanns. I registret är många namn normerade, för att underlätta sökning. Efternamn är det som gällde som ung och ogift (flicknamn för kvinnor).

Jöran Simonssons finska släktnamn är fortfarande inte uttrett på ett tillfredsställande sätt, så nu håller jag mig till enbart Simonsson.

Som vanligt kan jag bara garantera att fel finns i boken, det är oundvikligt i en sådan stor utredning - kompletteringar och rättningar mottas med tacksamhet, många kompletteringar till del I, II och III finns ju i denna bok.

Kenneth Larsson

 

Larsson, Kenneth: "FINNÄTTLINGAR FRÅN SLOBYN DEL V"

FÖRORD

1990 påbörjade jag utredningen av ättlingarna till Jöran Simonsson i Slobyn, Mangskog.  Det var tänkt att bli en bok, som skule vara färdig inom ett par år….

Boken blev färdig 1996, men omfattade bara hälften av ättlingarna - trodde jag då. Nästa steg var att ge ut andra hälften av utredningen, men mycket jobb sattes av till den omfattande utgivningen av bygdeböckerna om Mangskogs byar, som genomfördes av den av Uban Andersson skapade Kulturföreningen FineMangen. Del två kom därför inte förrän 2009, då det också stod klart att det behövdes minst en del till. Mycket var gjort av denna del, eftersom jag tvingades dela andra delen efter mycket jobb med den. Så redan år 2012 kom del tre, en välfylld bok men ämdå inte med alla ättlingar färdigutredda. Nu var jag pensionerad, och kunde därför ge ut del fyra 2018. Den fick också begränsas, då den annars blivit otympligt stor. Liksom när jag gav ut del tre, var nu mycket jobb gjort på del fem, varför den nu finns i tryck.  

En förklaring till den växande släkten är förstås tillgängligheten till arkiv på nätet. Detta existerade inte i min vildaste fantasi 1990, även om jag redan då hade en PC efter 8 år med en "bordsdator".

Jag beräknar att ca 25 000 arbetstimmar har lagts ner på denna bokserie.

Som tidigare har jag har som intention att försöka få med personer födda t.o.m 1990-talet, och i viss mån undvika samboförhållanden bland de yngre då detta fort kan ändra sig. Det är, som ni kanske märker, en svår balansgång.

Varje familj har ett tabellnummer, i denna bok fortsätter numreringen där del IV sluta­de. Siffran före tabellnumret anger antalet generationer till stamfadern Jöran Jöransson,”från tab.” anger föregående generations tabellnummer, tabellhänvisnin­gar­na vid barnen anger i vilken tabell man hittar deras familjer. Streck mellan barnen anger att de inte är helsyskon - ibland är detta förstås svårt att reda ut.

Namn skrivna med Versaler är ättlingar till Simonsson, deras förfäder kan dock återfinnas i andra delar av släktutredningen. Samma namn kan ibland stavas olika på olika ställen i boken - jag vill på detta sätt visa hur stavningen varierade med åren innan stavningsregler fanns. I registret är många namn normerade, för att underlätta sökning. Efternamn är det som gällde som ung och ogift (flicknamn för kvinnor).

Jöran Simonssons finska släktnamn är fortfarande inte uttrett på ett tillfredsställande sätt, därför håller jag mig till enbart Simonsson.

För att klargöra vad som finns i böckerna har jag lagt in en översikt på detta i bokens början. Ca 50 000 personer ättlingar finns totalt i böckerna, ca 62 000 med ingifta.

Som vanligt kan jag bara garantera att fel finns i boken, det är oundvikligt i en sådan stor utredning - rättningar mottas med tacksamhet, många rättningar och kompletteringar till tidigare delar finns ju i denna bok.

Kenneth Larsson

Larsson, Kenneth: "LANDGREN FRÅN SAXÅN

FÖRORD

Landgrensläkten härstammar från Lanfors bruk i Bjurtjärn. Bokens utgångsperson är mäster­svännen Erik Langren, född i Saxån i Färnebo 1767. Smederna hade ett hårt liv, på vintern var det minusgrader på ryggsidan och brännhett på på framsidan. Erik dog i 49 års ålder av håll och styng (lunginflammation), familjen blev då fattighjon. Makan Cajsa Christophersdotters föräldrar var torparen Kristoffer Andersson, född i Örlingen i Gåsborn, och Anna Persdotter född 1742. Kristoffer blev också 49 år gammal. Eriks son Andreas var den som kallade sig Landgren med d, eller om det var prästen som trodde att det skulle stavas så. Det var Eriks far Anders Jansson som la till Langren i sitt efternamn. Han var född i Lanfors bruk 16 januari 1733, där han var mästersven vid Övre bruket. Anders dog 1798 i Saxån. Makan Britta Ersdotter föddes 1732. Eriks farfar Johan Olsson, född 1693, var också mästersven vid Övre bruket i Lanfors. Innan sin död 1773 var han en period eldvakt. Makan Kerstin Andersdotter var dotter till hammarsmeden Anders Svensson i Drågan i Bjurtjärn, och föddes 12 juli 1704. Hon dog i Storfors 1782. Fadern föddes ca 1647. I folkbokföringen råder för det mesta 70 års sekretess, men källor där känslig information är borttagen finns ofta att tillgå. Barn under 16 år är inte alltid möjliga att finna, det är kanske skönt att inte allt finns på nätet… Jag använder begreppet "ogift hemma" om vuxna barn som bor kvar i föräldrahemmet, för att undvika långa utvikningar. Kenneth Larsson

 

Sälbodabygdens Forskningsgrupp: "SÄLBODABYGDEN 1"

Inledning av artikeln "SÄLBODA GÅRD OCH BRUK"

Sälboda Gård är i många delar synonymt med Västra Sälboda. Det ligger i den sydvästra delen av Gunnarskog socken. Västra Sälboda är känt sedan 1569, hemmanet var då ett frälsehemman. Västra Sälboda är under några år upptaget under Ny socken och några år under Älgå socken. Sälboda som namn dyker upp 1503 och skrivs då Selebode, andra stavningar är Sällieboda (1540), Selbuda (1572), Selebu (1666) och Säljeboda (1808). Namnet är troligen en omskrivning av säliabodh i meningen säterhydda, fäbod. 

Västra Sälboda ägdes en tid i början av 1600-talet av Per Jönsson Bratt, på Vik i Arvika, som ägde många hemman och gårdar i Jösse härad. Efter honom fanns sonen Gustav Bratt som ägare, genom arv kom gården 1640 att ägas av hans dotter Anna Bratt. Anna var gift med kapten Joen Blankenfjäll på Vik. 1683 står ryttmästaren Hendrick Dreffenfeldt som ägare till hemmanet, Hendrick var gift med Anna Bratt i hennes andra gifte. Vid denna tidpunkt fanns det endast några kvarnar på Sälboda. Mellan 1689 till 1725 innehades Sälboda av stabsmajoren Carl Örneberg på Norserud. Carl var gift med Katarina Blankenfjäll, dotter till Joen och Anna enligt ovan. 1725 övertar löjtnanten sonen Axel Örneberg gården. Vid denna tidpunkt fanns det tre kvarnar på den norra sidan av forsen, den så kallade Sutareforsen. 1745 uppfördes en såg av Anders Låftman, han hade tidigare varit kronofogde och bodde då på Vagge. Låftman flyttade senare till Gunnarskog och bodde då på Västra Sälboda, eller möjligtvis i Säterud.

 

 

Sälbodabygdens Forskningsgrupp:"SÄLBODABYGDEN 2"

Ur artikeln "FAMILJEN HULT"

Johannes Hult föddes den 19/7 1810 i Älgå, föräldrar var Jonas Hult vid Elgå Bruk och Cajsa Jansdotter. Uppgifter finns att var han av finsk härstamning. Han flyttade från Hönacka Glava till Gravås 1834, då benämnd klensmed i husförhörslängden. Anders Månsson och Marit Olsdotter flyttar till Gravås omkring 1810 från Ny socken. De har bl. a. dottern Britta född 24/9 1801 i Myre, Ny socken, hon flyttar 1831 till Glava. Efter Anders Månssons död 1833 flyttar Britta åter till Gravås 1834, hon var nu gift med Johannes Hult. De får barnen Maria f. 1834, Anders f. 1835, Kajsa f. 1837 och Johannes f. 1841. Prästen har noterat att Johannes Hult inte hade någon bibel, "Ej Bibel", vilket mer eller mindre var ett måste att ha. 

1842 flyttar familjen till Råda. Där stannade de i tre år innan de 1845 återkom till Gravås. Det är då noterat att dottern Maria har "svag syn". Johannes Hult var en erkänt duktig klen- och konstsmed och kunde titulera sig "Mäster". Han gjorde t.ex. en ljuskrona i järn och metall till kyrkan i Gunnarskog och fick för det 226 Riksdaler riksgäldssedlar. Själva stommen är av gjutjärn och kan vara gjuten vid Lyred. Staketet på kyrktornets lanternin skall ha varit smitt på Hults Verkstad. En uppgift säger att Johannes även tillverkat den gravvård som utmärker John Mitanders gravplats, om uppgiften stämmer så kunde han även hantera stenverktyg. (En bok om Gunnarskog sid. 302)

 

 

Till Ancestors hemsida


Toppen av sidan